Är ett glutenfritt liv bara en fluga? 

Är ett glutenfritt liv bara en fluga?! I denna artikel skriver den amerikanska nutritionisten Dana James om gluten.

Som tur är lär vi oss mer och mer om maten som vi äter och som vi alltid har tagit för given: ”Våra förfäder åt ju x så då måste det ju vara bra”, hör jag ofta.

Kanske inte. Eller snarare: Förr i tiden var många av våra råvaror bättre och nyttigare eftersom jorden de växte i var mer näringstät och luften renare. Då kanske det inte skadade att äta gluten i bröd varje dag eftersom man inte åt dålig mat i den utsträckning som många gör idag. Men idag utsätts våra kroppar för många stressfaktorer (raffinerad mat, stress, toxiner, you name it) och gluten kan – i många fall tillsammans med andra stressfaktorer – för många människor bli det som gör att bägaren rinner över och att de mår dåligt.

Annonser

Ett funktionsmediciskt perspektiv på utmattning

Idag drabbas många av utmattningssyndrom, även kallat utbrändhet eller ”gå in i väggen”. Varför? På Vårdguiden kan man läsa att ”utmattningssyndrom uppstår ofta som reaktion på långvarig stress. Vi klarar för det mesta av att hantera stress om vi bara får tillräcklig tid för återhämtning. Om denna balans mellan stress och återhämtning under en längre tid inte fungerar börjar kroppen sända ut signaler om att stressnivån är för hög. Med tiden blir man tröttare och risken är stor för fysisk och psykisk utmattning.”

I detta sammanhang verkar det som man talar om stress som vår respons på extern eller intern/mental stress, som t.ex. att klara av ett pressande jobb och samtidigt få privatlivet att gå ihop, eller att handskas med trauma och svårigheter av olika slag.

Vad är det då som gör att olika människor svarar olika på samma sorts situation? Vad är det som gör att bägaren rinner över hos vissa, medan andra lyckas att handskas med situationen?

Ofta kan denna orsak finnas i hur vår kropp mår rent fysiskt. Vissa människors kroppar är, av olika skäl, i obalans och de har därför inte bra förutsättningar att handskas med stressen som de utsätts för. Just därför är det viktigt att försöka skapa sig så bra förutsättningar som möjligt för att kunna hålla sig så vital som möjligt även när man stöter på svårigheter i livet. Och det gör ju alla. Att leva sunt handlar om så otroligt mycket mer än vara smal och se bra ut i bikini på sommaren!

Människor som drabbas av utmattningssyndrom och söker upp en funktionsmedicisk näringsterapeut behandlas ofta för något av följande besvär – som alla stressar kroppen inifrån och ut:

Subkliniska infektioner som beror på svamp, parasiter, bakterier eller virus och som ofta inte syns på labbprover. Dessa skapar alla stress i kroppen.

Svamp skapar även en genomsläpplig tarm, vilket påverkar immunförsvaret och därmed även en mängd andra processer i kroppen. Här bildas skadliga ämnen (t.ex. alkohol och formaldehyd), vilka leder till en ökad stress i kroppen.

Överkänslighet mot olika livsmedel leder till att kroppen skapar histamin, vilket i sin tur leder till en ökad stress i kroppen. Överkänsligheter skadar även tarmen vilket gör att den dels inte klarar av ett optimalt näringsupptag och dels att den blir mer genomsläpplig för ämnen som tarmbarriären egentligen ska skydda emot, t.ex. toxiner. Om tarmen är allvarligt skadad kan även produktionen av serotonin påverkas. Och eftersom serotonin är så viktigt för att vi ska må bra så kan en brist leda till att vi mår riktigt dåligt, känner oss stressade och/eller utmattade.

Toxiner, främst toxiska metaller, kan påverka alla biokemiska processer i kroppen, vilket leder till en ökad fysiologisk stress. Toxiner kan ofta ge olika psykiska besvär eftersom de påverkar många enzymatiska reaktioner som behövs i skapandet av neurotransmittorer. Neurotransmittorer som adrenalin och dopamin är de ämnen som ger oss livslust och energi att ta oss an saker i livet. Brist på dessa ämne skapar en ökad stress i kroppen.

–  Näringsbrist, som ofta beror på att kroppen inte kan tillgodogöra sig näringen i maten, t.ex. p.g.a. överkänslighetsreaktioner som skadar tarmens upptagningsförmåga, är vanligt vid utmattning. Speciellt B6 och Zink saknas hos människor med utmattningssyndrom. Vitmin- och mineralbrister leder i sin tur till att en mängd olika reaktioner inte kan äga rum på ett optimalt sätt, vilket ger ytterligare stress i kroppen.

Trötta binjurar och sköldkörtel. Binjurarna stressas av t.ex. socker, kaffe, stress, sömnbrist, toxiner och allergier. Eftersom binjurarna har en mängd olika mycket funktioner som t.ex. hormonproduktion, kontroll av blodsocker och blodtryck och även den viktiga är natrium/kaliumbalansen, leder svaga och stressade binjurar också till en allmän stress i kroppen som kan ta utryck på en mängd olika sätt. Detta kan sedan också påverka sköldkörtels funktion. Många människor med utmattning har både underaktiva binjurar och sköldkörtel.

Det positiva i detta är att det finns flera olika angreppsvinklar på problematiken runt utmattningssyndrom. Att gå till en kunnig funktionsmedicisk näringsterapeut och göra en utredning är första steget till att må bättre. Ofta kan ett litet steg lösa upp knuten som varit den fysiologiska grundorsaken som gjort att man har drabbats av utbrändhet.

Professor Robert Lustig om sockerberoende, välfärdssjukdomar och politik

Dr Robert Lustig är professor i pediatri vid University of California i San Francisco och är specialiserad på barnfetma. Han kallar sig själv läkare och provokatör – redan med detta statement älskar jag honom!

I dessa klipp talar han om den enorma epidemin av välfärdssjukdomar som fetma, cancer och diabetes som vi ser runt om i världen idag. Och det är inte bara 50-plussare som drabbas av t.ex. fetma, utan även barn så unga som ett par månader. Hur kunde detta hända? Varför äter vi mer idag än tidigare? Varför fungerar inte mångas bio-feedback system, som normalt talar om när man ska sluta äta, som det ska? Och var kommer politiken och myndigheters riktlinjer in i bilden?

Och här är en Dr Lustigs långa föreläsning ”The Bitter Truth” (spara den för en cozy evening in with a cup of tea):

Vår fantastiska tarmflora!

För ett tag sedan var jag på en intressant föreläsning om mag- och tarmhälsa på Karolinska i Solna. Föreläsaren Ingemar Ernberg berättade om en studie som pågår för tillfället som tittar på samverkan mellan värdorganism och tarmflora vid hälsa och sjukdom.

Bakterierna hjälper till att smälta maten så att du kan ta upp näringsämnena, de tillverkar vitaminer som K-vitamin och biotin, de renar dig från toxiner som kommit med maten, de producerar energi för tarmens celler (butyrat/smörsyra), de balanserar kolesterol mekanismen i din kropp och de hjälper till att hålla en normal pH-balans. Att detta är ett otroligt intressant område råder alltså ingen tvekan om. (Jag skulle kunna skriva mycket på detta tema!) Hursomhelst, dessa små tarmbakterier bildar ett otroligt komplext ekosystem från födelseögonblicket då vi får de första små bakterierna från våra mammor. I tarmen finns åtminstone 1 000 olika bakteriearter och det totala antalet är åtminstone tio gånger större än antalet celler i vår kropp! Och det finns mer DNA i bakterierna i våra tarmar än det finns mänskliga DNA i våra kroppar.

Ekosystemet i våra tarmar påverkas, precis som alla andra ekosystem, av många olika faktorer. Detta betyder i sin tur att det lätt kan påverkas på ett sätt som kan ha negativ effekt på vår hälsa – effekter som inte bara är begränsade till t.ex. magknip eller illamående. Vår bakteriestatus i mag- och tarmkaanalen kan påverka hela vårt välmående.

I en artikel i Läkartidningen nr 13, 30 mars 2010 skriver forskarlaget i sin slutsats: ”I stället (för att selektivt tillföra eller ta bort bakteriella individer) bör vi – i ett kortare perspektiv – fråga oss vad som förorsakat rubbningarna i våra individuella mikrobiella ekosystem och som kan tänkas ha bidragit till utvecklingen av en del av det vi i dag brukar sammanfatta som livsstilssjukdomar. Att förebygga och åtgärda dessa på ett mikrobiellt/ekologiskt plan är en uppgift som kommer att kräva decennier av hårt arbete och stora insatser av både forskare och företag inom framför allt livsmedelsbranschen. I framtiden ligger ändå möjligheten att etablera en kvalitetssäkrad kunskapsmängd i form av ett bioinformationssy­stem som ska kunna evaluera en individuell, optimal funktionell tarmflora och föda. Då kan kanske Hippokrates’ 2400-åriga dröm komma att gå i uppfyllelse: Låt maten bli din medicin och medicinen din mat.”

En mycket uppiggande slutsats tycker jag!