”Choklad” gjord på carob – delikat!

carobträdJag använder ofta carob (johannesbröd) istället för kakao när jag bakar eller gör smoothies. Carob växer på träd i bl.a. södra Europa, man köper pulvret på burk och det är inte lika dyrt som kakao. Smaken och texturen är lik kakao, men det är inte alls samma smak. Smaken är unik. Carob är, till skillnad från kakao, naturligt söt och därför behöver man inte tillsätta extra sötma när man t.ex. bakar. En stor fördel med carob är att den inte innehåller koffein eller andra stimulerande ämnen. Är man känslig mot koffein är carob ett fantastiskt alternativ! Är man sugen på choklad på kvällen är carob också ett bra val eftersom det inte ger den vakenhet som choklad gör. Carob lämpar sig därför bra för personer med stress eller utmattning.

När ett recept efterfrågar kakao brukar jag ta t.ex. hälften kakao och hälften carob – det ger en god och djup smak. Veckans receptsuccé här hemma är en hemmagjord ”choklad”carobkaka. Mycket enkelt och helt perfekt istället för vanlig en chokladbit.

CHOKLADKAKA på CAROB

1 dl kokosolja (ekologisk och kallpressad)

0,75 dl carobpulver

1/2 tsk äkta vaniljpulver

10 hackade mandlar (helst blötlagda och torkade för att minska fytinsyran)

Instruktioner:

Smält kokosoljan och vispa ned carobpulver och vaniljpulver. Blanda i nötterna.

Lägg ett bakplåtspapper på en plåt och häll försiktigt blandningen på pappret

Ställ in i frysen. Efter ca. 15 minuter har den stelnat och du kan bryta den eller skära upp i bitar. (Tänk bara på att kokosolja börjar smälta vid ca. 25 grader!)

carob

Annonser

Om Celiaki och glutenöverkänslighet – hur vet man om man är känslig mot gluten?

glutenfrittDu har gjort prover som testar om du är känslig mot gluten och ”provsvaren visade inte något”. Trots detta känner du att du inte mår bra av spannmål. Hur kan det vara så?

I denna artikel skriver Chris Kesser bl.a. om skillnaden hur man testar för celiaki och överkänslighet mot gluten. Han antyder inte på något sätt att celiaki skulle vara mindre allvarligt än glutenöverkänslighet – däremot diskuterar han komplikationerna som hela tiden uppstår p.g.a. bristande kunskap angående glutenöverkänslighet. Detta innebär att eftersom man inom sjukvården testar enbart för celiaki (d.v.s. den mest extrema formen av känslighet mot gluten), går många människor med en odiagnosticerad överkänslighet eftersom de inte har tillgång till de rätta proverna.

Följande metoder används i Sverige för att diagnosticera celiaki:

1) Blodprov som skannar för IgA-transglutaminas-antikroppar

2) En biopsi av tarmceller tas om ovan visar antikroppar.

Dessa analyser utesluter eller bekräftar diagnosen celiaki.

Nu är det dock så att kroppen kan reagera på spannmål ändå. För att upptäcka detta behövs andra prover som letar efter antikroppar som bildats mot andra proteiner som finns i spannmål.

Chris skriver följande:

I believe that patients with NCGS (Non Celiac Gluten Sensitivity) are even more likely than patients with Celiac Disease to go undiagnosed. Most gastroenterologists today know how to screen for Celiac Disease. They will typically test for antibodies to antibodies to alpha gliadin, transglutaminase-2, deamidated gliadin, and endomysium, and if positive do a biopsy to determine if tissue damage is present.

However, we now know that people can (and do) react to several other components of wheat above and beyond alpha gliadin, the component that is implicated in Celiac Disease. These include other epitopes (epitop: den delen av antigenen/allergenen som immunförsvaret reagerar på) of gliadin (beta, gamma, omega), glutenin, wheat germ agglutinin (WGA), gluteomorphin, and deamidated gliadin. What’s more, people can react to other types of tissue transglutaminase, including type 3—primarily found in the skin—and type 6—primarily found in the brain.

So, imagine a scenario where the patient is reacting to deamidated gliadin, glutenin, gluteomorphin, and either transglutaminase-3 or -6, but not reacting to alpha gliadin or transglutaminase-2—which are the antibodies used to screen for CD by most doctors. They will remain undiagnosed, and may continue to eat gluten for the rest of their lives, putting themselves at serious risk for autoimmune and other diseases.

(…)

When this patient consumes wheat or other gluten-containing foods, she may not experience the classic digestive symptoms associated with CD or NCGS, because she is not producing antibodies to transglutaminase-2 (which is mostly expressed in the gut). Instead, her intolerance of wheat could manifest in skin conditions like eczema or psoriasis, and in neurological or brain-related conditions like depression, peripheral neuropathy, or ADHD. 

(…)

Worst of all, if this patient had not had this test, and had continued to eat wheat and gluten for the rest of her life, it’s likely that she would have been at much higher risk for the long list of serious conditions that are associated with gluten intolerance, such as multiple sclerosis, ataxia, diabetes, and even Amyotrophic Lateral Sclerosis (Lou Gehrig’s disease).

I media kan det ibland verka som att ”glutenöverkänslighet är en trend som kommer att gå över” – men tittar man på fakta och forskning är det omöjligt att hålla med. Låt mig avsluta med några tänkvärda rader av neurologen David Perlmutter:

Gluten sensitivity is certainly hip, without question. But the explosive rise in sales of gluten-free foods is not explained simply by the fact that people want to be trendy. The health benefits of going gluten-free have been experienced by large numbers of consumers who finally have had improvements in long-standing issues. In a society where health related problems are generally approached by resorting to taking a medication, we should expect significant dedication to a simple dietary change, without any side effects, and proven efficacy.