Lär känna din hjärna!

Jag läste en intervju med läkaren och hjärnforskaren Katarina Gospic i tidningen ”Du & jobbet”. Hon är så klok. Här är några utdrag ur artikeln, skriven av Jonas Fogelqvist (nr 4/16):

  • Katarina Gospic vill att vi ska lära oss mera om hjärnan. Hon är övertygad om att det vore till nytta inte minst på landets arbetsplatser. Chefer skulle kunna undvika misstag i arbetsledningen och anställda förstå att vissa sätt att arbeta på helt enkelt är dumma.– De flesta vet nog mer om hur deras mobiltelefoner fungerar än hur deras hjärnor är beskaffade. När Katarina Gospic skriver eller berättar om hjärnan återkommer hon gärna till tre speciella delar eller centra som påverkar vårt beteende. Det är amygdala, vår primitiva känslostruktur som triggas av okända eller obekanta situationer och som ställer oss inför att fly eller fäkta. Det är striatum, vårt belöningscentrum som ger oss belöningar av sådant vi tycker är kul, och som uppmuntrar oss att fortsätta med det beteendet. Striatum vill helst ha snabba kickar, hela tiden.Och så är det frontalloben, som finns i hjärnans främre del, och som hon tycker att vi ska lära oss använda mer.

    – Det är hjärnans smartaste del, som är unik för oss människor. Den är inte färdigutvecklad förrän vi är 25 år gamla, och den kan reglera impulserna från amygdala och striatum. Om striatum säger: ”nu ska du kolla på mobilen 150 gånger per dag för att det är roligt”, så kan frontalloben säga: ”nej, det ska jag inte göra, för nu ska jag sitta och jobba och producera något”. Jag brukar göra liknelsen att om de primitiva impulserna är en skenande häst, så är frontalloben ryttaren som kan hoppa upp i sadeln och ta kontroll över hästen.

    Det är med hjälp av frontalloben som vi tänker efter, för logiska resonemang och drar slutsatser. De primitiva impulserna är inte alltid dåliga. Ibland finns det skäl att bli rädd, ibland behövs känslomässiga belöningar. Men vi behöver lära känna oss själva, säger Katarina Gospic; förstå godissuget och rädslan för det okända, och sedan avgöra när det är läge att ge efter för känslorna och när vi bör lägga band på dem.

  • Hon är djupt orolig över vad som händer just nu när så många, både i skolan och i arbetslivet ständigt låter sig distraheras av sina smartphones och iPads. Förmågan att koncentrera sig långa stunder är grundläggande för allt lärande och allt arbete som kräver tänkande, säger hon. – Man vet att varje gång vi blir avbrutna tar det 20-25 minuter att återfå fullt fokus. Det här får jättestora konsekvenser. Jag ser det faktiskt som en katastrof. I skolvärlden leder det till att man kommer efter, man får göra extrauppgifter hemma. Man får mindre återhämtning för att man inte hinner med det man ska i skolan. Och egentligen är det samma sak i arbetslivet. Mobiltelefonerna har blivit som våra godispåsar, som vi har svårt att släppa taget om. Det behövs regler och policyer för hur vi ska hantera dem.

Lär hela intervjun här.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s