Socker, insulin och tillväxtfaktorn IGF-1

Här är ett mycket informativt inslag från Vetenskapens Värld den 16 april 2012. Det visar hur en kost rik på socker påverkar tillväxtfaktorn Insulin-like growth factor 1 (IGF-1). IGF-1 är grundläggande för kroppens tillväxt och för att bilda nya celler – men förhöjda nivåer kan också aktivera cancerceller. IGF-1 triggas igång och blir mer aktivt när glukos- och insulinnivåerna i blodet är förhöjda.

Men egentligen är detta inte alls någon nyhet: Redan på 1920-talet visade den tyske Nobelpristagaren Otto Warburg att cancerceller förbränner mycket socker. Mer om tumörers sockersug kan man läsa i denna artikel i Forskning & Framsteg, nr 3/2012.

Annonser

Sweet sugar…

Socker

Tänk om socker bara hade varit dåligt för tänderna! Eller att den andra möjliga nackdelen skulle vara att man blir tjock. Då hade livet varit lätt. Och näringsterapeuter, läkare och andra terapeuter hade haft betydligt mindre att göra.

Sockers verkan på kroppens organ och kroppen som helhet är otroligt komplex. Till att börja med stör raffinerat socker kroppens egen sockerbalans. Detta är något som med tidens gång kan leda till hypoklykemi, vilket är förstadiet till åldersdiabetes. Åldersdiabetes (diabetes typ II) är när bukspottkörteln producerar så mycket insulin för att lyckas föra in blodsockret/glukosen i blodet till cellerna, där det behövs. Problemet är att cellerna blir mindre känsliga för den ökade mängd insulin som kroppen producerar – och då stannar sockret kvar i blodbanan istället för att gå in i cellerna. Idag finns det en epidemi av diabetes typ II, även hos barn och ungdomar.

En bieffekt är att insulin lagrar fett, det är alltså ingen tillfällighet att människor med denna typ av diabetes ofta är överviktiga. Det kan också leda till ett förhöjt kolesterol, högt blodtryck och höjda triglyceridnivåer… vilket i sin tur kan leda till mycket annat. Den positiva nyheten är att de flesta drabbade lätt kan normalisera sina insulinnivåer och bli helt frisk igen genom att ända sin kost och levnadsvanor.

Socker är också en stressor. Bland annat så stressar socker kroppens binjurar. Binjurarna, trots sin pyttelilla storlek, producerar flera absolut livsviktiga hormoner, bl.a. kortisol. Och kortisol är ett hormon som gör att vi klarar av våra dagliga liv. Det är som högst ca. en timme efter vi har vaknat på morgonen och det får oss att komma igång. Livsviktigt. De människor som drabbas av utmattningssyndrom har så låga kortisonnivåer att de inte orkar göra någonting. Men detta är inte ett tillstånd som händer snabbt utan det sker stegvis: Man har haft alldeles för höga kortisolnivåer under en alltför lång tid – sen orkar binjurarna inte producera mer kortisol. Det är inte enbart socker som är boven i utmattningssyndromsdramat, men det belastar och stressar binjurarna (hur mycket är individuellt) och därför ska någon som är stressad vara extra försiktig med socker. Att äta en kaka eller choklad för att få lite energi är helt fel, rent fysiologiskt.

Socker påverkar dessutom de vita blodkropparnas funktion och försämrar immunförsvaret, det påverkar kroppens upptag av näring, kan leda till humörsvängningar, ångest, oro och hyperaktivitet. Socker är yummy-mat till svamp i mag- och tarmkanalen och vid överväxt av svamp kan man få tarmdysbios och magkramper, diarré/förstoppning, depression, huvudvärk och  ökad tarmgenomsläpplighet. Ökad tarmgenomsläpplighet kan i sin tur leda till ett ökat upptag av toxiner och ett minskat upptag av näring. Och med ett minskat upptag av näring klarar inte kroppen av att fungera optimalt och man drabbas av andra följdbiverkningar, som t.ex. ett minskat upptag av B-vitaminer eller järn som är otroligt viktiga för biokemiska reaktioner i kroppen.

På senare år har många studier även visat en samband mellan höga blodsockernivåer och en sämre prognos vid till exempel äggstockscancer, livmoderhalscancer, bukspottkörtelcancer, lungcancer, tarmcancer och bröstcancer. Mer om detta kan ni läsa här i en artikel i Forskning och Framsteg (nummer 3, 2012). Redan på 1920-talet visade Nobelpristagaren Otto Warburg att cancerceller förbrukar väldigt mycket socker – 5 och 35 gånger mer än frisk vävnad.

Det är inte lätt att prata om socker. Det associeras med känslor, ger belöning, tröst och är energigivande. Socker har länge haft en plats både hos människan och i samhället – det är t.ex. självklart att man firar t.ex. en födelsedag med en tårta. Men faktum är att socker innebär faror för hälsan långt bortom vad de flesta människor vågar tänka sig. Läs här för ytterligare några (143) skäl (inspiration!) varför man ska försöka att dra ned på sockerintaget.

Men hur kan man leva med begränsat intag sött? Wouldn’t life be just too boring? Hur ska man överleva sina cravings? Hur ska man handskas med sin längtan efter något ”gott”? Att sluta äta socker för njutningens skull innebär för många människor att ge upp ett beroende. Och det är inte lätt. Men det går. Men det är värt att försöka – och det finns hjälp att få.

Jag tycker att ett bra sätt att minska sitt sockerintag är att helt utesluta det vita och raffinerade sockret. Köp inte hem strösocker och läs innehållsförteckningar noggrant. Försök att ersätta sötman med annat som t.ex. kokossocker, honung, stevia eller agave – efter ett tag kommer du att märka att du inte behöver en så stor mängd. I denna kategori inkluderar jag även vitt mjöl (bröd och pasta). Det vita sockret ger enbart sötma och kalorier, inget mer. Slutligen vill jag förtydliga att socker som förekommer naturligt i t.ex. frukt inte är nyttigt bara för det är naturligt – det blir, precis som vitt socker, till glukos när det väl kommit in i blodbanan. Men när källan är naturlig innehåller det i alla fall även nyttiga ämnen, som vitaminer, mineraler och antioxidanter.

Professor Robert Lustig om sockerberoende, välfärdssjukdomar och politik

Dr Robert Lustig är professor i pediatri vid University of California i San Francisco och är specialiserad på barnfetma. Han kallar sig själv läkare och provokatör – redan med detta statement älskar jag honom!

I dessa klipp talar han om den enorma epidemin av välfärdssjukdomar som fetma, cancer och diabetes som vi ser runt om i världen idag. Och det är inte bara 50-plussare som drabbas av t.ex. fetma, utan även barn så unga som ett par månader. Hur kunde detta hända? Varför äter vi mer idag än tidigare? Varför fungerar inte mångas bio-feedback system, som normalt talar om när man ska sluta äta, som det ska? Och var kommer politiken och myndigheters riktlinjer in i bilden?

Och här är en Dr Lustigs långa föreläsning ”The Bitter Truth” (spara den för en cozy evening in with a cup of tea):