KRAV-lax, tack! Men varför?

Idag äter vi lax som aldrig förr. Lax ses som en hälsosam fisk, bl.a. tack vara sitt höga Omega-3 innehåll. Alla har nog en favoriträtt med lax.

Jag kan mycket väl minnas när lax inte var en så vanlig fisk på matbordet, utan snarare ansågs lite lyxigare än andra fiskar. Sedan dess har både produktionen och konsumtionen ökat lavinartat. Men är den konventionellt odlade laxen så hälsosam som Norge marknadsför den? Jag har skrivit det innan men det är värt att skriva igen: Nej, absolut inte! God ja, men hälsosam, nej knappast. Läs mer i denna artikel från Food Pharmacy om skillnaderna mellan konventionellt odlad och Krav-odlad lax. Gripande och jag blir återigen så ledsen över den stora massans icke-hållbara prioriteringar. (Jag förstår att den Krav-odlade laxen är dubbelt så dyr och inte möjlig att köpa för de som har det lite sämre ställt, men då kan man kanske satsa på att äta lax hälften så ofta istället?)

Jag såg en dokumentär häromveckan där en dykare simmade runt bland odlade laxar för att undersöka livsmiljön. Det var så sorgligt att se – de flesta laxar simmade apatiskt rakt in i honom. Så gör knappast vilda laxar, förmodligen inte Krav-odlade laxar heller.

Annonser

The magic bullet is You

Tänk om det bara skulle handla om att ändra sin kosthållning och äta väl valda tillskott för att må bättre eller för att bli frisk från sjukdom. Det vore enkelt! Som näringsterapeut förespråkar jag naturligtvis både att du anpassar din kost så att den passar just dina individuella behov och även att du genom maten och ibland näringstillskott förser din kropp med den näring som du behöver. Detta är en nödvändig grund – har du inte lagt ett stabilt fundament blir det svårt att komma vidare. Maten du äter är information till dina celler.

Men att läka och bli frisk från sjukdom kan (men behöver inte) vara oändligt mycket mer komplext än så. I denna kloka artikel skriver Jessica Flanigan om två olika angreppsvinklar på autoimmuna sjukdomar – ”bottom-up” och ”top-down”.

Bottom-up handlar kortfattat om att ”bestämma dig för att äta hälsosamt, vara envis och hålla sig till sin plan.” Top-down handlar om att du skapar ett vidvinkelperspektiv över ditt liv – det innefattar först och främst tillit och kärlek till dig själv och tilltro att du kan och kommer att må bättre. Det handlar även om att tillåta dig att våga titta på ditt förflutna och på din uppväxt och ifrågasätta om något som har hänt tidigare i livet har påverkat att du blivit sjuk, d.v.s. en ”trigger”. Det betyder att våga utvärdera hur du lever idag: lever du på ett sätt där du känner egenkärlek, acceptans och glädje?

Samtidigt handlar bottom-up perspektivet lika mycket om att försöka hitta rent fysiska/biokemiska orsaker till ditt mående, vilket handlar om ett detektivarbete och innefattar både funktionsmedicinska och skolmedicinska labbprover. Rent fysiska och mätbara obalanser i kroppen, som t.ex. inflammation, obalanserad matsmältning och tarmflora, sköldkörtelproblematik, hormonell obalans, infektioner etc. är negativa inte minst för det psykiska välmåendet – och för att må bättre rent psykiskt är det absolut nödvändigt att belysa eller åtgärda den faktor eller faktorer som ”sitter i vägen”.

Alla är komplexa individer och därför är det, enligt min uppfattning, viktigt att omfamna att du är unik och att arbeta på flera olika fronter samtidigt. Vad som är hönan och ägget och tvärtom är långtifrån alltid glasklart.

 

Hur kommer vi att äta i framtiden? Artikel ur NY Times

Seamus Mullen_A chef predicts En intressant artikel (NY Times, 4 dec 2014) som diskuterar mat ur ett framtidsperspektiv. Hur kommer vi att äta i framtiden? Kommer vi att verkligen förstå sambanden i ekosystemet som vi lever i – i och utanför våra egna kroppar? Artikelförfattaren (och kocken) Seamus Mullen skriver följande tankeväckande rader:

To take a stab at guessing what we might be eating, we need to think about all the things that are affected by how we eat. I often forget that I’m not an individual, but rather part of a complex community — a community of cells, muscle fibers, bacteria, nervous systems and bones. I am also part of a greater community, a family, a circle of friends, a group of colleagues, a neighborhood, a vibrant city, a unique planet. The way I eat has a direct impact on all of these communities, some more explicitly than others, but each community is affected by the choices I make about the food that goes in my mouth.

If you had asked me five years ago whether I was optimistic or pessimistic about our future table, I would have told you with conviction that we were on a collision course with disaster. However, in the past two and a half years I’ve experienced a dramatic change in my own health, overcoming an “incurable” autoimmune disease without invasive medical treatment. I’ve experienced firsthand how a poor relationship with food can make wellness a brutally difficult endeavor. And I have also experienced how a positive relationship with food — eschewing processed foods, sugars and most grains and embracing healthy fats, proteins and vegetables, as humans have done for the majority of our existence — can make wellness a reality.

Om mat och mental (o)hälsa

Läste just denna artikel ”Can what you eat affect your mental health” i The Washington Post – ett väldigt intressant område som jag är säker på att vi kommer att höra mycket mer om inom de närmaste åren. Vad som beskrivs i artikeln är i och för sig nytt för oss som är intresserade av näring och hälsa, men den diskuterar intressanta aspekter av frågan. Ett exempel är att det är problematiskt för läkare att ge kostråd vid t.ex. en depression eftersom det är väldigt många faktorer som potentiellt kan påverka utvecklingen av en sådan. Det är fantastiskt att det forskas på detta samband – men det kommer ta flera (onödiga) år innan forskningen har entydiga resultat (om någonsin). Sett från mitt perspektiv är individanpassade kostråd en enkel och ofarlig metod man kan testa till att börja med. Känn av inåt: mår du bättre, har du mer energi, känner du dig på bättre humör jämfört med innan? För många människor behöver det inte vara svårare än så. Missuppfatta mig inte här, många mår väldigt dåligt och behöver mer hjälp – men även i dessa fall hjälper det att äta en läkande och stärkande kost i kombination med t.ex. ändring av livsstil, livssituation, medicinering och terapi.

Socker, insulin och tillväxtfaktorn IGF-1

Här är ett mycket informativt inslag från Vetenskapens Värld den 16 april 2012. Det visar hur en kost rik på socker påverkar tillväxtfaktorn Insulin-like growth factor 1 (IGF-1). IGF-1 är grundläggande för kroppens tillväxt och för att bilda nya celler – men förhöjda nivåer kan också aktivera cancerceller. IGF-1 triggas igång och blir mer aktivt när glukos- och insulinnivåerna i blodet är förhöjda.

Men egentligen är detta inte alls någon nyhet: Redan på 1920-talet visade den tyske Nobelpristagaren Otto Warburg att cancerceller förbränner mycket socker. Mer om tumörers sockersug kan man läsa i denna artikel i Forskning & Framsteg, nr 3/2012.